Gångtrafikanter, suck!

Nu har det hänt!
En gångtrafikant går mot rött ljus. Tittar ner i gatan, vart annars, det är väl ingen fler ute mer än jag i Stockholmstrafiken!!! På S:t Eriksgatan sådär klockan 8 på morgonen, visst är hon väl HELT ENSAM PÅ HELA GATAN! Men så då kommer i alla fall jag på cykel och då stannar ju människan så klart. Ingen koll helt enkelt. Inte fasen hinner jag få stopp på hojen, tänk dig själv komma blåsande i minst 20 knyck. Eftersom tanten tvärstannar 7 meter framför min cykel blir det liksom problem.

Jag dånar med en smäll ner i gatan och slår mig kraftigt. Hon får en utskällning i flera minuter av mig och vad ska hon säga, hon erkänner direkt att hon orsakat olyckan. Efter en stund kommer polis och ambulans. Det gör helvetiskt ont i ryggen. Röntgen visar inga skelettskador. Som tur är. De ger mig lite smärtstillande och efter att ha legat på en brits i sjukhuskorridoren i 6 timmar får jag gå hem. Min snälla granne ställer upp och hämtar mig, tack Tommy!

Min varning till alla dagdrömmande gångtrafikanter:
OM DU GÅR MOT RÖTT LJUS, HA LITE KOLL PÅ BÅDE CYKLAR OCH BILAR! DET FINNS NUFÖRTIDEN BILAR SOM ÄR LIKA TYSTA SOM CYKLAR; ELBILAR. DU VILL INTE FÅ NÄRKONTAKT MED EN SÅN, JAG LOVAR! DU VILL INTE HELLER HA PÅ DITT SAMVETE ATT HA FÖRSTÖRT DAGEN/VECKAN/LIVET FÖR EN ANNAN MÄNNISKA!